TIMDA – framgångsrikt kvinnligt forskarnätverk i en manligt dominerad forskarvärld

Detta inlägg är skrivet av Linnéa Stenliden

I juni, strax före semestern publicerade Vetenskapsrådet en rapport som problematiserar just denna fråga. Gick rapporten kanske dig förbi? Kanske inte så konstigt, tyvärr upprepades endast den gängse bilden av ojämlika förutsättningar. Gamla sanningar angående kvinnor och mäns olika möjlighet till framgångar inom akademin bekräftades ännu en gång. Jag vill därför i detta blogginlägg lyfta fram TIMDA-nätverket, inte som någon lösning på problemen, men ett ack så gott exempel på akademiskt samarbete. TIMDA är en akronym och står för Text, Information, Multimedia in the Digital Age. Det är ett nätverk som bygger på kvinnlig samverkan. Det är ett sammanhang jag uppskattar stort och som har bidragit till min karriärutveckling på flera olika sätt. Min övertygelse är att det gynnar alla som är medlemmar i nätverket och jag skall berätta mer om TIMDA strax, men först tillbaka till rapporten.

I fokus för studien stod kvinnor och män som nyligen har tagit sin doktorsexamen, en period som ofta beskrivs som sårbar, med ett otydligt karriärsystem och oreglerade anställningar, där forskaren ofta är beroende av externa forskningsmedel. Studien byggde på statistik, enkäter och intervjuer genomförda 2020–2021. Trots att kvinnor och män tycks lämna högskolan ungefär i lika hög utsträckning visar resultaten att färre kvinnor idag når den högsta positionen i högskolan, professorsnivå, och att det tar längre tid för kvinnor än för män att nå denna nivå. Dessutom svarar kvinnor inom alla ämnesområden att de har mindre tid för forskning än sina manliga kollegor. Studien pekar huvudsakligen ut två orsaker till detta: (1) kvinnor är i högre grad verksamma inom forskningsfält som utmärks av en hög andel undervisning, vilket ger dem sämre möjligheter att meritera sig vetenskapligt och (2) kvinnor möter generellt fler svårigheter än män och vittnar i högre grad om erfarenheter av att inte bli inbjudna, sedda, hörda, lästa eller refererade. Avsaknad av mentorer och brister i arbetsmiljön är andra svårigheter som kvinnor rapporterar i högre grad än män.

TIMDA-nätverket består i dag av nio aktiva, kvinnliga forskare inom utbildningsvetenskap. Vi verkar på och representerar fem olika universitet i Sverige. Vi TIMDA-forskare intresserar oss särskilt för frågor angående den digitaliserade skolan, en multimodal undervisning, digital literacitet, etcetera. Beskrivningen skulle kunna stanna där, men gruppen kan samtidigt sägas representera/manifestera de två huvudsakliga faktorerna som orsakar ojämlika villkor för forskning, enligt rapporten. Vi verkar inom utbildningsvetenskap, ett område som utmärks både av en hög andel kvinnor och en hög andel undervisning. Vi har alla erfarit att inte bli inbjudna, sedda, hörda, lästa eller refererade. Det var dock inte detta som förde oss samman, inte heller det faktum att vi är kvinnor. Det var våra forskningsintressen som kopplade ihop oss. Det visade sig först och främst att de anknöt så väl till varandra. Därefter visade det sig, att gruppen var bildad av kvinnor. Det är alltså inte att vi är kvinnor som gör att vi samverkar i första hand, utan det vi är experter på, det vi utvecklar ny kunskap kring och de sätt vi bedriver forskning på. När vi startade vårt nätverk fanns ingen annan sortering än denna.

Det innebär att gruppen ganska slumpmässigt numer representerar en bredd på den akademiska karriärstegen, dvs i relation till var i karriären de olika forskarna befinner sig. Vi har till exempel Lisa Molin, Göteborgs universitet som så sent som i höstas disputerade och försvarade sin viktiga och sedan uppmärksammade avhandling om Kritiskt digitalt textarbete i klassrummet. I andra änden av karriärstegen återfinns en nyutnämnd professor, Sylvana Sofkova Hashemi, Högskolan Halmstad, som utgör en central roll och viktig motor för nätverket. Att vi har kommit olika långt i våra akademiska karriärer, menar jag gynnar tanken om mentorskap. Vi har inga uttalade mentorer i nätverket, utan vi arbetar på olika sätt tillsammans, i olika grupperingar och med olika saker. Lärandet och utvecklingen av vetenskaplig skicklighet blir här dynamiskt och löper i många riktningar, inte bara från mentor till novis/lärling.

För att konkret underlätta och bidra till varandras utveckling försöker vi synliggöra det var och en håller på med på olika sätt. Då alla i gruppen regelbundet publicerar vetenskapliga artiklar har vi till exempel en uttalad policy att dela ny-publicerade studier med varandra och att också försöka referera till varandra där det är relevant. Ytterligare en aspekt som berikar nätverket är deltagarnas personliga både nationella och internationella kontakter som var och en generöst bjuder på. Ett exempel är Ewa Skantz Åberg, Göteborgs universitet som bidrar med både initierad kunskap och goda kontakter med den pågående nationella ULF-satsningen som berör utveckling av svensk praktiknära skolforskning. Ett annat exempel med internationell koppling är samarbetet Eva Svärdemo Åberg, Stockholms universitet har med University College London och Leeds University och föreläsningsserien Multimodality talks som är ett gemensamt initiativ för forskare runt om i världen. I höst har jag själv till exempel äran, via Eva, att genomföra en presentation.

Gruppen försöker också konsolidera forskningsområdet som sådant. Anna-Lena Godhe, Malmö universitet, har till exempel under en längre tid varit drivande i arbetet med ett Special Issue som adresserar texter, information och multimodalitet i ett digital samhälle. Internationella och nationella bidrag undersöker dessa fenomen i relation till undervisning och lärande. Vi ser med spänning fram emot att detta nummer publiceras via Educare någon gång i vinter. Ett annat sätt att synliggöra TIMDA och vår forskning handlar om att aktivt kommunicera med olika aktörer och samverka i olika sammanhang. Ett sådant exempel kommer från i våras då Anna Åkerfelt, Stockholms universitet och jag själv tillsammans med andra forskare var inbjudna till Skolverkets forskarsamråd och där ombads diskutera temat ”Hur kan forskning göra skillnad i praktiken? – Digitalisering och förutsättningar för utbildning, undervisning och lärande”. Läs gärna mer om hur vi TIMDA-forskare lyfts fram och citeras av Skolverket. Dessutom har vi Eva Wennås Brante, Malmö universitet som bidrar med sina norska forskarsamarbeten men också är vår bästa forskningskommunikatör. Hon har lärt oss massor om vikten av att regelbundet skriva i TIMDA-bloggen för att ta oss igenom ”bruset” och att ”hålla i och hålla ut” för att skapa en etablerad plats där vår forskning lyfts fram. Slutligen vill jag lyfta fram Petra Magnusson, Högskolan i Kristianstad som skapat ett fantastiskt fönster för TIMDA och vårt arbete. Petra har blivit tillfrågad om vi vill koppla vår blogg till Pedagogisk forskning i Sverige, en portal för forskning inom det pedagogiska kunskapsområdet och en del av SWERA (Swedish Educational Research Association).

Det som beskrivits här är några axplock av det TIMDA är och gör. Jag skulle också kunna berätta om symposier vi genomfört och planerar för på olika konferenser eller forskningsansökningar, men detta får räcka, Det viktiga är, att inget av allt detta hade vi kunnat åstadkomma var och en på egen hand, utan vi har alla gynnats, på olika sätt, av vårt samarbete. Tack för att jag får vara en del av allt!

Även om TIMDA-nätverket enligt mig är ett ”ack så gott exempel på akademiskt samarbete”,   så är kvinnliga nätverk inte ett svar på de orättvisor som fortfarande finns angående karriärutvecklingen för män och kvinnor. Medskicket från mig, som jag önskar att alla inom högre utbildning och forskning tar på allvar, är att ingen ska ta sig fram på någon annans bekostnad eller uppleva orättvisor i arbetet, oavsett man eller kvinna. Jag menar att mer fokus behöver läggas på att ge kvinnor och män likvärdiga förutsättningar att bedriva forskning – då uppnår vi också högre kvalitet i svensk forskning.

Rapporten som refereras till här presenteras av Vetenskapsrådet den 16 september, 2021. VR bjuder då in till ett seminarium och öppnar upp för en diskussion om hur vi tillsammans kan främja mäns och kvinnors lika villkor inom forskarvärlden.

Läs mer om seminariet

Referens

Vetenskapsrådet, (2021). Hur jämställt är det i högskolan? Kvinnors och mäns förutsättningar att bedriva forskning. VR2106. Dnr 3.1-2020-06760 ISBN 978-91-88943-44-6.

Framgångsrikt kvinnligt forskarnätverk

Tweet