Detta inlägg är skrivet av Petra Magnusson
De allra flesta utbildningar har kunnat genomföras i planerad takt under pandemin tack vare de möjligheter som erbjuds med digitala lösningar. På den lärarutbildning där jag är verksam har vi, likt landets andra lärosäten och många andra arbetsplatser, behövt genomgå en snabb kompetenshöjning och reellt ökad användning av digital teknologi. Säkert är vi inte ensamma om att börja fundera på vad vi har lärt oss, vad vi gjorde annorlunda och vad vi har upptäckt fungerar så bra att vi vill fortsätta med det, även när pandemin klingar av.
UKÄ:s rapport Omställningen till distansundervisning som följd av coronapandemin. En sammanställning av lärosätenas och studentkårernas egna kartläggningar och analyser (UKÄ 2021:5) rapporterar om hur lärare och studenter har upplevt att undervisningsomställningen har påverkat arbete och studier. Av rapporten framkommer bland annat att lärare upplever en ökad arbetsbörda och stress samt att de upplever försämrad interaktion med studenter vilket anses ha påverkat lärandet negativt. Studenter uppger att studiemotivationen har påverkats, både i negativ riktning med ökad oro och stress och i positiv riktning, med möjligheter till ökad flexibilitet i studierna.
För att undersöka hur omställningen inverkat på undervisning och studier på ”min egen” lärarutbildning genomförde jag en enkät i början av höstterminen riktad till lärare och studenter på campusförlagda utbildningar. Frågorna fokuserade undervisning, definierat som det arbete som görs före, under och efter mötet med studenterna. Två enkätversioner med liknande frågor användes för lärare respektive studenter för att möjliggöra jämförelser. 50 (av 120) lärare och 100 (av 275) studenter svarade. Här följer en rapport från den pågående analysen.
De övergripande resultaten stämmer överens med UKÄ:s rapport: även hos oss har omställningen upplevts stressande av majoriteten av de svarande lärarna, och studenterna lyfter såväl positiva som negativa erfarenheter.
Undervisning och studier på lärplattformen och i zoom
Enkätsvaren visar en tydlig samstämmighet i beskrivningen av undervisning och studier före pandemin: då användes digitala teknologi huvudsakligen för att visa och ta del av undervisningsinnehåll, för att ge, samla in och lämna in uppgifter samt för att ge och få skriftlig feedback. Under pandemin har denna användning fortsatt kompletterad med en starkt ökad användning av digital teknologi för möten (föreläsningar och andra) och gemensamt arbete på digitala ytor mellan lärare och studenter, lärare och lärare och studenter emellan samt för att ge och ta emot även muntlig feedback. Före pandemin skattar 30,6 % av lärarna att de ofta eller alltid arbetade med andra lärare på gemensamma digitala ytor medan under pandemin gör 91, 8 % det ofta eller alltid. Liknande gäller hur de skattar att de arbetar med studenter på gemensamma ytor: från 34,6 % före pandemin till 83,7 % under pandemin. Studenterna upplever förändringen i arbetet tillsammans med lärare på gemensamma ytor ännu tydligare: från 8 % före pandemin till 87 % under pandemin. Användningen av muntlig feedback digitalt har ökat rejält; 8 % av lärarna svarar att de gav muntlig feedback digitalt före pandemin, 81 % under pandemin. Av studenterna skattar 12 % att de tog emot muntlig feedback digitalt före pandemin jämfört med 89 % under pandemin. Svaren visar på förväntade följder av omställningen i liknande mönster för lärare och studenter. Att döma av svaren har pandemin kunnat hanteras genom fungerande infrastruktur och mjukvara tillsammans med utnyttjande och höjning av användarkompetens. Undervisning och studier fortgår med nya verktyg – men är det så enkelt?
En komplex bild av upplevda förändringar
I enkäten ombads lärare och studenter även att skatta hur aspekter i undervisningen, som närvaro, engagemang, variation i undervisningen, resultat, möjlighet att göra rättvisande bedömningar respektive att visa sina kunskaper, kännedom om studenterna och kontakt med lärare, förändrats under omställningen. Alternativen ökat, minskat, ingen förändring eller kan inte avgöra gavs.
Svaren ger en svårtolkad bild. För samtliga aspekter finns de som upplever förändringar samtidigt som andra säger sig inte göra det eller inte kan avgöra om det skett några. I frågan om studentnärvaro uppger 45 % av lärarna en ökning, samma siffra för studenterna är 35 %. Samtidigt upplever 30 respektive 57 % ingen förändring. Trots den upplevda närvaroökningen uppger 50 % av lärarna att studentengagemanget under undervisningstillfällena har minskat, motsvarande för studenterna är 37 %. Samtidigt menar 14 % av lärarna och 28 % av studenterna tvärtom att engagemanget har ökat under omställningen. Andelen lärare, 70 %, som uppger att kännedom om studenterna har minskat är större än den andel studenter, 41 %, som anger att deras kontakt med lärare har minskat. En lika stor andel ser ingen förändring i kontakt med lärare medan 14 % menar att kontakten har ökat. I fritextsvaren blir det tydligt att omställningen för vissa har underlättat att delta aktivt i undervisningen:
Student: Jag vågar ta större plats under lektionerna det vill säga prata och lyfta mina tankar. Jag tycker att det är mycket bekvämare att redovisa via zoom och jag tycker att det digitala har underlättat väldigt mycket vid muntliga redovisningar.
Student: Grupperingar nästintill upphört. Man vågade ta plats mer än förr. Man utvecklade andra strategier som man inte trodde man hade innan pandemin
Mer än hälften av lärarna, 57 % och 36 % av studenterna, tycker inte att omställningen har inverkat på möjligheten att göra rättvisande bedömningar respektive visa kunskaper. Samtidigt menar 24,5 % av lärarna att möjligheterna har minskat. Bland studenterna uppger lika stora andelar, 23 %, att de upplever sig ha få ökade respektive minskade möjligheter att visa sina kunskaper.
Baserat på underlaget är det svårt att dra slutsatser om hur omställningen har förändrat undervisning och studier utöver den ökande användningen av digital teknologi. Komplettering med sociala villkor, familjesituation, tidigare vana och digital kompetens samt syn på lärande och undervisningens syfte behövs för att göra fördjupande analyser. Inte minst visar enkätens fritextsvar på viktiga faktorer som behöver undersökas vidare, till exempel faktorer som effektivitet i arbete förknippat med undervisning och studier:
Lärare: De praktiska fördelarna att snabbt kunna träffas i mindre grupp för handledning t.ex. utan att resa eller planera så långt i förväg har underlättat för studenter såväl som för mig.
Student: Digital undervisning har även gjort att jag fått mer tid till att studera då pendlingstiden försvunnit vilket även bidragit till mer ork och energi till studierna
Även vikten av social kontakt för lärandet lyfts fram i flera fritextsvar:
Lärare: Saknaden av de fysiska studentmötena är stor. Undervisningen har ibland känts klinisk på ett sätt som inte främjar det förskolläraryrke studenterna utbildas för
Student: Det har blivit svårare att få in ett djup i lärandet då jag föredrar att man är på en plats där man kan se alla, Zoom har fungerat som ett bra alternativ men är inte riktigt samma sak som att mötas i ett rum.
Framtiden i lärarutbildningarna
På frågan om vad av omställningen som lärare och studenter önskar fortsätta med i undervisningen när pandemin inte längre ställer krav dominerar de delar i undervisningen som redan före pandemin genomfördes med digitala inslag. Presentation av undervisningsinnehåll, uppgiftshantering och skriftlig feedback ligger i topp; uppåt 100 % vill fortsätta med de digitala lösningarna. En skillnad mellan lärares och studenters svar syns för presentation av undervisningsinnehåll digitalt: 58 % av lärarna är positiva till att fortsätta med det, motsvarande siffra för studenterna är 85 %. Även i andra delar är lärarna något mindre positiva än studenterna till en digital fortsättning. Det är även viktigt att lägga märke till att ungefär hälften av båda grupperna anger att de inte vill fortsätta digitalt i flera delar av undervisningen, till exempel undervisning och andra mötestillfällen, muntlig feedback och gemensamt arbete. Högst är siffran för lärare som inte vill fortsätta att möta studenter digitalt (utanför undervisningstillfällena), 70 %.
Det blir en utmaning att bygga vidare på de erfarenheter vi har skaffat oss så det blir möjligheter för alla när omställningen upplevts så olika. Det finns de som helst ser en övergång fullt ut till digital undervisning på distans:
Student: Jag vill fortsätta med distansundervisningen då jag trivs bra med det och tycker att min möjlighet och vilja att delta under lektionerna har ökat. Även närvaron från alla i klassen verkar ha ökat överlag.
Lärare: Distansundervisning blir effektivare och mer flexibel – bättre utbildning helt enkelt
Samtidigt uttrycker andra det motsatta:
Student: […] när restriktioner nu släpper skulle jag helst se att även undervisningen återgick till vad den var så vi kan träffas, det betyder mycket för mig.
Lärare: […] så länge de relationella delarna inte kan åstadkommas digitalt behöver vi campusförlägga utbildningen.
Dock, i flera fritextsvar pekar både lärare och studenter på fördelar med att kombinera digitala och campusförlagda undervisningsaktiviteter för en ökad flexibilitet framöver.
Lärare: Gruppredovisningar tycker jag ofta blir mindre lyckade i sal, dessa kommer jag fortsätta att genomföra via zoom.
Lärare: Mig har det passat väldigt väl att undervisa på distans. Jag har sedan tidigare rätt god digital kompetens och är inte rädd för att testa nya verktyg eller arbetssätt. Jag ser gärna att vissa moment även i fortsättningen kan genomföras digitalt.
Student: Vissa faktatunga föreläsningar kan hållas som förinspelade föreläsningar som delas via tex canvas. Att sedan komplettera dessa med en frågestund med läraren var ett toppen-upplägg!
Student: Vi behöver både och och vara flexibla med det digitala som blir bättre om man sätter extra tid för kontakt med lärare
Och sen då?
Mina tankar kring enkätsvaren är flera. Jag tänker att vi tillsammans med studenterna har gjort ett fantastiskt jobb. Pandemin har tvingat oss att utveckla kompetenser om och i den digitala teknologi vi har varit hänvisade till. Detta har vi varit olika förberedda för och fått jobba olika hårt med. Svaren visar att omställningen har upplevts väldigt olika och vad som ligger bakom det behöver undersökas vidare innan slutsatser för framtidens olika grupper av arbetstagare och studenter kan dras. Jag hoppas att grundliga analyser av fördelar respektive nackdelar kan leda till flexibla utbildningar som kombinerar olika undervisnings- och studieformer. Jag tänker också att omställningen hela tiden varit förväntat övergående och har varat en för kort tid för att utmana oss att tänka kring hur den inverkar på våra sätt att använda tid, arbeta, tänka, lära, undervisa, examinera. Vi har lärt oss många viktiga saker som vi egentligen nu hade behövt tid att reflektera över för fortsättningen. Några av fritextsvaren visar på en beredskap för och vilja till utveckling – det återstå att se om och hur den kan möjliggöras.
Lärare: Att fler frågor också uppstår hos studenterna har bara sporrat min kommunikation med dem snarare än hämmat den. Det har gynnat kreativiteten och skärpningen i att finnas tillgänglig via olika kanaler och på uppfinningsrika vis. Saker som lätt tas för givna på golvet i klassrummet synliggörs vid digital undervisning, vilket mest har inneburit en positiv didaktisk utmaning för mig.
Lärare: Oavsett vad man tycker har brustit i pandemisituationen bör man leta efter sätt att adressera dessa – inte bara vänta på ett återgående till ”det normala”. Man bör seriöst tillåta både distans- och campusundervisning ha sina för- och nackdelar och utvärdera dessa. Det bör kunna leda till en fördjupning i våra insikter om undervisning, kontakt och lärande […].
Lärarutbildning post-pandemi
Tweet
God Jul till alla bloggläsare från oss i TIMDA!
TIMDA 