Stoppa den trendkänsliga pendelns svängningar!

Detta blogginlägg är skrivet av Sylvana Sofkova Hashemi

Dagens barn och ungdomar växer upp omgivna av en mängd medier. De lär sig tidigt att växla mellan olika genrer, skanna av och tolka information. De är vana vid att navigera genom menyer och ikoner samt hantera en mängd verktyg för att uttrycka sig och förmedla information. De anpassar sitt språk och kommunikation efter vem de kommunicerar med, vad de pratar om men också medium. De är medvetna användare och kommunikatörer. Detta kunde vi observera redan 2005 i projektet Att lära sig skriva i IT-samhället (VR 2004-2007). Vid den tidpunkten var kommunikationen i sociala medier främst skriftlig, i SMS eller textchatt. Det var kreativt med skriften som en förlängning av den informella, talspråkliga kommunikationen. Vuxna oroade sig ändå för barns och ungas språk och utveckling. Idag är kommunikationen mycket mer multimodal och särskilt den visuella kommunikationen har fått större utrymme. Eleverna kommunicerar dagligen multimodal information och mycket sker via visuella uttryck, i till exempel Snapchat eller på Tiktok. Här finns pågående forskning av bl.a. forskare i Finland som visar på att ungdomar är lika medvetna om sin kommunikation idag som tidigare (se Jenny Stenberg-Sirén, Helsingfors universitet, projekt Appgenerationens språkliga praktiker i sociala medier.

I skolan svänger pendeln hela tiden kring det digitala och multimodala. Vi skolar eleverna in i en verbalspråkig kommunikation (skriftlig, muntlig) och en färdighetsorienterad textpraktik: att stava och förstå meningsbyggnad, skriva med papper och penna eller på dator. Detta trots att Sverige sedan länge förespråkar att samspelet mellan det verbalspråkliga och andra uttrycksformer är centralt både för förståelse och i relation till läs- och skrivutveckling. Eleverna i den svenska skolan ska enligt läroplanen både möta ”texter som kombinerar ord, bild och ljud samt texter i digitala miljöer …” och skapa ”… texter där ord, bild och ljud samspelar, såväl med som utan digitala verktyg.” (Ljud tillkommer från årskurs 4, Lgr22).

När eleverna fick sina egna digitala enheter (laptoppar och senare surfplattor) i satsningarna på digitalisering runt 2011, var mycket fokus på att starta i det digitala och vänta med handskriften till senare i de lägre årskurserna. Denna undervisningsmetod fick stor spridning i hela Norden och visade sig gynna elevernas läs- och skrivutveckling. Eleverna samarbetade om texter som de också gjorde till egna läsobjekt, texterna blev längre och snyggare, vilket var motiverande för många. Men som alltid handlar undervisningen om att möta eleverna i kontexten. Våra studier visade på både vinster och förluster när det digitala användes som en skrivmaskin. Vinster var till exempel att eleverna tidigt mötte andra kommunikativa arenor och skapade både filmer, presentationer, inlägg på blogg och Twitter delades med föräldrar (Se Slutrapporten från DILS-projektet 2016 https://dilsprojektet.files.wordpress.com/2016/12/dils-slutrapport20152.pdf )

Men snart svängde pendeln i den svenska skolan. Satsningarna på digitalt skrivande gick tillbaka och undervisningen förväntas börja i det handskrivna i stället, som en förutsättning för det digitala – först för hand och sedan på dator. Och det är här vi skolar in våra elever i en ersättande kultur och ställer medier mot varandra. Guy Merchant har redan för 15 år sedan skrivit om detta förhållningssätt som han beskriver som sekventiellt, där medier och uttrycksformer separeras och ställs mot varandra (Merchant, 2008). Det som skolan behöver rusta sina elever i är i stället att välja medium och uttrycksform efter syftet med kommunikationen, så som ungdomar redan gör på sin fritid.

I australienska skolor undervisar man sedan 2004 om detta mediala och multimodala samspel där främst de visuella aspekterna av kommunikation är framträdande. Lärandemålen i den australienska läroplanen (2018) berör utveckling av elevers förmågor att se och representera med multimodala texter utöver tala, lyssna, läsa och skriva, något som inte är lika tydligt i den svenska läroplanen. Här följer ett utdrag ur den australienska läroplanen 2018:

Literacy is developed through the specific study of the English language in all its spoken, written and visual forms, enabling students to become confident readers and meaning-makers as they learn about the creative and communicative potential of a wide range of subject-specific and everyday texts from across the curriculum. Students understand how the language in use is determined by the many different social contexts and specific purposes for reading and viewing, speaking and listening, writing and creating. … to interpret and create spoken, print, visual and multimodal texts with appropriateness, accuracy and clarity.

Det som framför allt påverkat den australienska läroplanen är synen på språk, kommunikation och lärande som meningsskapande och multiliterata praktiker i olika kulturella och sociala sammanhang. En grupp lärare har tillsammans med forskarna Susan Hill och Nicola Yelland vid the University of South Australia tagit fram The Multiliteracies Map (se bilden).

Vad modellen signalerar är att vi behöver se på undervisning som något som stöttar lärande och där elever ges möjlighet att utforska själva samt vara kreativa, inte enbart svara på en uppgift genom att producera en verbalspråklig text. Produktfokuserad undervisning erbjuder eleverna i bästa fall att kodbryta texter (knäcka kod) och delta; men elever behöver även utveckla färdigheter som kritiska textanvändare och textanalytiker (Freebody & Luke’s ‘four roles of the reader’, 1990). De behöver få syn på potential och begränsningar i medier och olika slags modaliteter, förstå syfte med texter, identifiera ideologier bakom budskap, men också hitta vägar att själva agera och använda sina kunskaper i nya sammanhang. Det kräver att läraren inbjuder eleverna till samtal, att de tillsammans diskuterar texter och kommunikation i vid bemärkelse: i olika sammanhang, medier, modaliteter och mottagare. Med andra ord, uppmuntra eleverna att kritiskt analysera de texter som erbjuds och sedan ta med sina nyvunna kompetenser in på andra områden.

Detta är med andra ord även en väg att ta för Sverige! Dagens debatt har som jag tidigare nämnt återigen svängt mot en skriftbaserad och färdighetsorienterad undervisning. Det hörs också en oro från lärarkåren om att inte kunna förse eleverna med de förmågor de behöver för framtiden. I stället för att närma sig elevernas och samhällets språkande och kommunikation utifrån ett multimodalt meningsskapande perspektiv så får denna oro fäste i frågor om hur våra barn och unga stavar, läser böcker eller har en handstil. Digitaliseringen i skolan handlar inte om att ersätta ett medium eller en uttrycksform med en annan, utan att vidga synen på språk och kommunikation och inse att världen är mångfacetterad. Vi behöver fortfarande träna våra elever i handskrift och att läsa böcker, men de behöver också se potential och begränsningar i det digitala och multimodala.

Nu får pendeln stanna och undervisningen gå vidare!

Referenser:

ACARA. (2018). The Australian Curriculum https://australiancurriculum.edu.au/

Freebody, P., & Luke, A. (1990). Literacies programs: Debates and demands in cultural context. Prospect: Australian Journal of TESOL, 5(7), 7–16.

Hill, S. (2004). Mapping Multiliteracies: Children in the New Millennium, Report of the Research Project 2002-2004. Adelaide: University of South Australia.

Hill, S. (2010). The millennium generation: Teacher-researchers exploring new forms of literacy. Journal of Early Childhood Literacy, 10(3), 314-340. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1177/1468798410372820

Hård af Segerstad, Y. och Sofkova Hashemi, S. (2005). Skrivandet, nya media och skrivstöd hos grundskoleelever. Tidskrift för lärarutbildning och forskning, nr. 1–2 2005, s.119–134 Umeå: Fakultetsnämnden för lärarutbildning. https://www.umu.se/globalassets/organisation/utan-fakultetstillhorighet/lararhogskolan/forskning/publikationer/tidskrift-for-lararutbildning/2005/lofu_nr1-2_2005.pdf

Merchant, G. (2008). Digital Writing in the Early Years. In J. Coiro, M.Knobel, C. Lankshear & D. J. Leu (Red.) Handbook of Research on New Literacies (s. 751-774). New York: Lawrence Erlbaum Associates.

Stoppa trendpendelns svängningar

Tweet