Strukturerad flexibilitet är svar på hur undervisning sker i öppen och digital rumslighet

Detta inlägg är skrivet av Sylvana Sofkova Hashemi

Antalet elever i svensk skola ökar och det investeras i skolan genom att skolor byggs om eller genom att det byggs nya moderna skolbyggnader (se rapport om investeringsbehoven i skolan).

En sådan nybyggd skola följer jag med forskarkollegor i det ULF-finansierade projektet DigiFLEX . Tillsammans med lärare utvecklar vi en förståelse för kvalité i undervisning i den flexibla lärmiljön. Skolan erbjuder en variation i både rum och möbler kombinerat med tillgång till en rad digitala resurser som surfplattor, bärbara datorer, projektorer med dukar, interaktiva skärmar, makerspace, etc. Tillsammans med lärare prövar vi systematiskt och över tid de didaktiska aspekterna på undervisning genom en tidigare utvecklad modell för didaktisk design, så kallade Tanketärningar . Vi planerar och reflekterar över undervisning genom att kombinera innehåll och mål i ämnet med pedagogiska strategier. Vi är särskilt intresserade av hur genomförandet organiseras i rummet, med vilken teknik och när i tid det sker.

I de yngre åldrarna (åk 2-3) kan vi se att eleverna rör sig inom ett klassrum och där erbjuds olika resurser i sitt lärande. Här är det digitala del av innehållet när eleverna loggar in med sina surfplattor på skolans lärplattform där de under lektionen tar del av det material som läraren har förberett. Detta gör de tillsammans i genomgångar, högläsning och när de ser på filmklipp men också enskilt när de läser digitala faktatexter, ser på filmklipp, svarar på frågor och letar bilder på internet. Aktiviteterna får ta tid, läraren väntar in och guidar tålmodigt eleverna i det digitala som stundtals berör även nätavbrott och strul med att skärmar fryser och elevinlämningar försvinner. Kreativt arbete som att rita och skapa med papper och färg tar också plats.

Lärare använder det fysiska rummet olika vilket skapar utrymme för olika typer av relationsbyggande. Möbleringen både tillåter rörelse där läraren rör sig fritt och eleverna ändrar placering efter aktivitet eller de kompisar hen vill samarbeta med. Den kan också vara mer statisk med läraren vid tavlan/storskärm och eleverna i en samling framför. Här ändrar inte eleverna placering och får samarbeta med kompisen som sitter bredvid.

Eleverna utnyttjar möblemanget efter de aktiviteter de deltar i, som att arbeta vid ett skrivbord för att skriva och ligga på en saccosäck för att läsa. Elevernas agerande signalerar behovet av att inkludera aspekter av hur man meningsfullt använder och arrangerar möbler när man designar aktiviteter och lektioner. (Läs mer om denna studie här)

De äldre eleverna, i årskurs 4-5, har fler ytor till sitt förfogande som en graddängsal, basrum som rymmer en klass, flera mindre grupprum samt olika aktivitetsrum (musik, bild, hemkunskap, makerspace). De öppna utrymmena ger tillgång till flera arbetsytor och andra sätt att organisera undervisningen på. Förflyttningarna är minimala vilket skapar ett sammanhang och samtidigt ställer krav på att skapa en praktik med elever för en funktionell och trygg miljö. En av lärarna uttrycker det så här:

”Man måste följa en viss kod när man är i de miljöerna även om det inte ser ut som ett klassrum.”

Att vara tillsammans i öppen och digital rumslighet och hitta en struktur i denna flexibilitet innebär exempelvis att lärarna cirkulerar mellan elevgrupperna, hjälper eleverna navigera i strukturen fysiskt och online och att göra val. Det ger eleverna möjligheter till delaktighet, att möta flera av lärarna och undvika att bli distraherade av andra omständigheter.  Från ett lärarperspektiv så upplevde lärarna variation i undervisningen och sin egen utveckling genom att de kunde möta flera elevgrupper och utveckla samma lektion flera gånger.

Denna forskning, som fortfarande pågår, pekar tydligt på att detta nya sätt att organisera undervisning på i en helhet av rumslig och digital flexibilitet ställer krav på att säkerställa en balans mellan att erbjuda elever en rumslig och digital inramning som på samma gång uppmuntrar deras deltagande. Det har inneburit en omfattande kollektiv planering av lärarkollegiet och att utveckla en beredskap för att omvärdera undervisningsdesign för att matcha lärandeaktiviteterna.

Kommande gemensamma analyser riktar vi mot lärarlagens undervisningsdesign i det rumsliga och digitala samt det lärande som möjliggörs: vilka kunskapsprocesser ger undervisningsdesignen upphov till? Vilket mervärde skapas? Nås alla elever?

Strukturerad flexibilitet – svar på hur undervisning sker i öppen och digital rumslighet

Tweet

• Läs mera:

Sofkova Hashemi, Sylvana & Spante, Maria (2016) Den didaktiska designens betydelse: IT-didaktiska modeller och ramvillkor. I Sofkova Hashemi, S. & Spante, M. (red.) Kollaborativ undervisning i digital skolmiljö. Malmö: Gleerups.

• Ta del av Skolverkets utbildningsmodul Digitala lärresurser i undervisning på Skolverkets utbildningsplattform https://utbildningar.skolverket.se

Sofkova Hashemi, S., & Hipkiss, A. (2022). Teaching in Flexible Spatial and Digital Conditions: Re-evaluatingTeaching Designs in a Synergi between Space, Actors and Resources. Educare – Vetenskapliga Skrifter, (1), 8-31. https://doi.org/10.24834/educare.2022.1.2