Detta inlägg är skrivet av Linnéa Stenliden
Vari består egentligen digital kompetens i relation till skolans undervisning? Kan en sådan definieras på en generell, ämnesövergripande nivå eller behöver begreppet nyanseras i interaktion med skolans olika ämnen?
Ovanstånde är en fråga som vi ställer i en alldeles ny bok där vi adresserar didaktiska frågor som uppstår i relation till en pågående, global och till stora delar digitalt driven förändring av samhället och därmed skolan. Boken kan ses som en del av den pågående debatt där digitala resurser ofta diskuteras i dikotomi med andra, analoga och redan befintliga resurser: den digitala (moderna) skolan ställs ofta mot (gårdagens) ”papper och penna-skola” (jfr Biesta, 2022). Detta, är naturligtvis olyckligt då det skapar en falsk föreställning, som skymmer sikten för hur olika resurser – digitala såväl som analoga – kan fungera på olika sätt, erbjuda olika möjligheter i olika situationer, för olika personer och i relation till olika syften, såväl i som också utanför skolans värld.
I debatten har hitintills företrädesvis politiker, forskare och andra debattörer deltagit, både nationellt och på internationell nivå. I denna bok framträder i stället lärares röster, erfarenheter och nyvunna kunskaper angående hur lärares digitala kompetens, tas i bruk. De belyser hur de krav som digitala multimodala resurser ställer på lärare att anpassa och justera sina handlingar utifrån den pågående undervisningen. På detta sätt tillförs debatten ett fördjupande perspektiv som bottnar i en grundlig förståelse för lärares arbete. Boken blir på så sätt något som öppnar upp för en kvalitativ förståelse för lärares digitala kompetenser (Stenliden, et al., 2021). Det görs med utgångspunkt i det praktiknära forskningsprojektet ”Digitalitet jag vet”, ett projekt som bedrivits under 2020 och 2021 inom ramen för den nationella försöksverksamheten Utbildning, lärande och forskning (ULF) och som genomförts med fokus på svenskämnet.
Genom så kallad design-baserad forskning (design-based research, DBR), en metod som möjliggör ett strukturerat samarbete mellan forskare och lärare, har en nära anknytning till centrala aspekter av svensklärares yrkesnära kunskaper och didaktiska kompetenser kunnat åstadkommas. Det innebär att två forskare och fem lärare i svenskämnet tillsammans planerat en undervisningsintervention med fokus på multimodalitet i svenskämnet. Den har sedan genomförts i olika klassrum på högstadiet respektive gymnasiet. Merparten av kapitlen i boken är skrivna av lärarna som deltagit i projektet, vilka också deltagit i analys och resultatframställning. Målgruppen för texterna är förstås lärare, men också rektorer liksom lärarstudenter och lärarutbildare, men är också ett bidrag för andra personer som gärna kastar sig ut i debatten angående en digitaliserad skola. Här erbjuds beskrivningar och analyser av hur digital undervisning fungerar.
I kapitel 2 beskriver, Linda Ekström Lind, gymnasielärare i svenska tillsammans med projektets forskningsledare Anna Martín Bylund och jag själv bakgrunden till projektet. Det görs genom en beskrivning av två olika men sammanvävda aspekter av digitalisering. Dessa handlar dels om samhällets förväntningar på en digitaliserad skola, dels om hur denna digitalisering delvis förändrat både innehåll och undervisning i svenskämnet. Därefter beskriver de hur projektet sjösattes och hur studiens syfte växte fram. Vidare förklaras de olika metodologiska överväganden som gjorts i studien och hur den sedan genomförts.
I kapitel 3 belyser Susanna Kellgren Lundberg, gymnasielärare i svenska, hur digital teknik, appar, lagringstjänster, säkerhetsanpassningar, etcetera tillsammans med lagar, förordningar och upphandlingar i hög grad styr vad som är möjligt att genomföra inom ramen för digital undervisning i skolan. Genom att introducera begreppet respons-able pedagogy (Bozalek, & Zembylas, 2017) i relation till konkreta klassrumsexempel, utvecklas förståelse för hur olika dilemman hanteras av lärare i de pedagogiska digitala arrangemang som studeras. I kapitlet belyses hur lärares förmåga till responsivitet i situationsbundna relationer tillsammans med anpassningsförmåga och ansvarstagande blir avgörande kompetenser i den digitala undervisningen.
Lena Landkvist, högstadielärare i svenska, tar i kapitel 4 frågan om den multimodala undervisningen vidare genom att fokusera på hur lärares ledarskap eventuellt förändras i sådan undervisning. I kapitlet används Schöns (1987) begrepp kunnande-i-handling och reflektion-i-handling för att dels skildra lärares förutsättningar och handlingsutrymme i den multimodala undervisningen, dels belysa hur lärarkompetens kan byggas och förnyas. Genom klassrumsnära exempel visas hur multimodala arbetssätt fortsatt innebär att lärare kan ha kontroll över vad som sker i klassrummet i relation till svenskämnets kunskapskrav. Samtidigt visas också att rörlighet, variation och överskridande kontexter skapas i den multimodala kommunikativa praktiken och förändrar möjligheterna för lärare att fullt ut överblicka hur eleverna når kunskapskraven.
I kapitel 5 är det elevernas arbete som är i fokus. Hannes Stenmark, även han högstadielärare i svenska, lyfter här, tillsammans med Linda Ekström Lind, fram hur en vidgad arena för skolarbetet uppstår vid iscensättandet av multimodal undervisning. Kapitlet visar hur eleverna ofta nyttjar kunskaper och kompetenser de förvärvat någon annanstans och att skolarbetet växelvis flyttar både utanför skolans rum, in i den privata sfären och tillbaka igen. Den vidgade arenan verkar i den studerade kontexten ge förutsättningar för eleverna att både skapa och uppvisa kunskaper och kompetens på olika sätt. Eleverna visar hur de tar sig an uppgifter i ett till synes tryggt och tillåtande sammanhang med vad som kan tolkas som kreativa angreppssätt. Kapitlet associerar begreppet intermedialitet (Bruhn & Schirrmacher, 2022) för att bidra till förståelse för hur eleverna med flera sinnen (sensoriskt) gör och förstår kopplingar mellan olika medier och olika (litterära) verk.
Kapitel 6 är skrivet av Cornelia Linderoth, gymnasielärare i svenska. Det handlar om hur lärares arbete med kunskapsbedömning fungerar i relation till ett multimodalt arbetssätt. Hon tar avstamp i ämnes- och kursplanerna för svenskämnet i grundskolan och på gymnasiet och tittar på vilka moment i elevernas arbeten som kunnat bedömas utifrån kunskapskraven för svenska i årskurs 9, samt svenska 1 på gymnasiet. Flera aspekter av de multimodala arbetsprocesserna och produkterna verkar kunna utgöra ett fungerande underlag för kunskapsbedömning, men underlagen är ofta komplexa och ställer delvis andra krav på lärares bedömningspraktik, jämfört med, exempelvis skriftliga prov. Med hjälp av ett design-baserat förhållningssätt till bedömning av multimodalitet (Baldwin, 2016) öppnar kapitlet upp för en diskussion om vilken typ av kunskap som kan och bör hanteras i ämnet svenska.
I bokens avslutande kapitel 7 diskuterar Anna Martín Bylund och jag (bokens redaktörer) de resultat som skrivits fram i de olika kapitlen. Här lyfter vi fram den ofta implicita förhoppningen att tekniken ska komma att lösa många av skolans problem, vilken tar sig uttryck i olika ambitioner som syftar till att utveckla lärares (digitala) kompetens. Kapitlet pekar på, om lärares undervisning ska fungera med digitala undervisningsdimensioner så krävs kompetens att utifrån situationsbundenhet, ansvarsfullhet och sinnlighet agera för att locka eleverna in i dialog med världen. Det innebär också en förmåga att med responsivitet, nyfikenhet och öppenhet värdera denna dialog.
Sammanfattningsvis, denna bok bidrar, med utgångspunkt i aspekter av skolans digitalisering, till en fördjupning av hur nödvändiga, digitala kompetenser kvalitativt kan förstås i samspel med ett digitalt, multimodalt undervisningslandskap. Specifikt visas hur dessa tar sig uttryck i svenskundervisning där de praktiska uttrycken för en tänkande, kunskapsskapande individs mest grundläggande förmågor – att läsa och skriva – påverkas och behöver utvecklas. Boken belyser därför hur lärare kan navigera bortom kända strukturer och ges möjlighet att fördjupa sina specifika ämnesmässiga (digitala) kompetenser. Kompetenser som enligt lärarna i boken utgör en självklar del av deras undervisningspalett.
Läs gärna hela boken: ”En kvalitativ digital kompetens, en studie av multimodalitet i svenskundervisningen på högstadiet och gymnasiet”
Den finns att ladda ned här: https://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1796364/FULLTEXT01.pdf
Referenser
Baldwin, K. M. (2016). Multimodal Assessment in Action: What We Really Value in New Media Texts (2016). Avhandling, University of Massachusetts Amherst.
Biesta, G. (2022). World-centered education: a view for the present. Routledge.
Bozalek, V. & Zembylas, M. (2017). Towards a response-able pedagogy across higher education institutions in post-apartheid South Africa: an ethico political analysis. Education as Change, 21(2), 62-85.
Bruhn, J. & Schirrmacher, B. (2022). Intermedial Studies: An introduction to Meaning Across Media. Routledge.
Kress, G. R. (2003). Literacy in the new media age. Routledge.
Malmgren, G., (2003). Svenskämnet som demokrati- och ”värdegrundsämne”. Utbildning & demokrati, 12(2), 63–76.
Schön, D.A. (1987). Educating the reflective practitioner: toward a new design for teaching and learning in the professions. (1. Ed.). Jossey-Bass.
Stenliden, et al. (2021). Lärares (digitala) kompetens före, under och efter covid-19: Skärvor av förståelse från skolor i Sverige. Utbildning & Lärande 1(15), 7–26.
TIMDA 